Om skrivandet kan få vara ett hemligt växthus, en oas där plantorna får växa vilt kan oanade berättelser med egen doft och karaktär gro fram. Precis som i växthuset eller trädgården kan skrivvärlden då få finnas till för sin egen skull. Senare kan berättelsen också finnas till för andra, men det behöver du inte tänka på medan du skapar din trädgård.
Ibland hittar vi växter eller frön genom skrivprocessen som vi inte vet vad de är för något. Fröer från tropiska trädgårdar eller från ett fröbyte med en god granne. Det är omöjligt att veta där i början vid sådden av fröet vad hur plantan kommer växa. Tur att det går att stanna upp, vattna fröet. Och låta växtkraften bara göra jobbet för historien tills blomman slår ut. Efter en tid vet historien vad den är och efter en ännu längre tids skrivprocess kanske även författaren vet historiens innersta väsen. Det måste få ta tid att lära känna historiens kärna. Låt historien slingra sig fram av egen kraft. Låt det regna och skina in ljus på texten som om den vore ett frö. Ge den mörker och ljus, låt den vara enkel och senare komplex.
Dramatik handlar om rörelse och förändring, och det gäller också skrivprocessen. Skrivandet blir då ett soldränkt ljusarbete där det omedvetna inom oss kan bli medvetandegjort. Ljusarbetet avspeglas parallellt i karaktärens inre resa då hen under berättelsens gång växer sig mer medveten om sin inre konflikt och vad hen måste förändra.
Foto: Sabina Zupanc
En bra idé är som en jordmån. Om idén får växtnäring och utrymme av jordmånen ges den möjlighet att växa och förändras. Växandet ligger i att inte bara hålla fast vid första idén utan hänga med i omskrivningarna, låta idén hitta sin mark att ta fäste i. Det är först när idéns rötter ger texten stadga som den kan fyllas av friktion och motstånd. Det gör berättelsen så mycket mer intressant att ta del av som publik. Då finns strävan, kamp och något som står på spel. Precis som i växtlivet.
Visst är själva grundkänslan för idén, passionen och glöden till idén, universumet eller karaktärerna viktiga att behålla. Men håll inte för hårt idéerna. Tillåt dem att förändras. Det är ändå du som är idéns arkitekt, ingenjör eller trädgårdsmästare. Finns den öppenheten för det okända kan karaktärer och handling växa. Växandet kan ske fritt men behöver sedan omväxlande ses efter, klippas ner eller gödslas. I re-writes kan du sedan både stryka ner och låta texten på nytt växa fritt. Det krävs för att hitta rätt i alla avvägningar, för att komponera just din unika berättelse. Genom att hela tiden känna efter textens puls och väsen vet du också när du behöver ge texten tid att släppas fri och när den istället behöver tanketid, analys och redigering. Lika viktigt som bra skrivrutinerna är, lika viktigt är det att kunna lyssna på historien när den behöver utrymme att få andrum och tid för reflektion. En pålitlig inspiration till skrivandet är att låta den inre kritikern gå på semester. Skriva, skriva utan censur. Att låta kritikern komma till användning under redigeringsfasen istället.
Om skrivandet får vara en trädgård kan ditt författarskap ständigt utvecklas. Något annat vore att säga att ”det här är jag”. PUNKT. Som att man någonsin vore på bara ett sätt. Precis som i leken är fantasin ett formbart drömmaterial. Det hjälper oss att inte fastna i en persona som står i vägen för alla olika sorters berättelser som finns att utforska.
Här är några nycklar till att odla skrivandet:
• Skriv ner de ingredienser som du vill ha med i historien/som du är intresserad av.
• Skriv i mörkret/blunda för att lättare få bilderna att komma till liv. Det blir lite som att ”drömskriva” och blåser liv i fantasin, liknande den känslan vi kan ha när vi sover.
• Tvivla! Men lyssna inte till de inre demonerna. Lyssna istället till den konstruktiva tvivlaren, den inre arkitekten som klurar på konstruktionen och berättelsens grundstomme.
• Vad är skandalen? Skapa en skandal (som bryter en moralisk överenskommelse) och inte bara en konflikt. Vad kan hända för att störa harmonin? Låt stabiliteten utvecklas genom hindren som skapar instabilitet för karaktären.
• Var kan jag placera konflikten?
• Gör en genomskrivning genom att föra in ”en ljusglimt” i varje sekvens eller scen.
• Multilayer characters. Hur döljer karaktären sina brister? För att hitta fasaden till karaktärens brist.
• Leta efter en stark connection till dina karaktärer. Varför ömmar du för karaktären? Vad gör ont i karaktären? Vad får dig att känna smärtan i karaktären? Vad är karaktärens högsta dröm vs. största rädsla?
• Fundera på: hur huvudkaraktärens mål kan bli så specifikt som möjligt?
• Vad är olöst i karaktären?
• Vad plågar min karaktär?
För mig personligen handlar skrivandet mycket om att våga hoppas på historien, att våga tro att den har något att säga till världen. Det behöver jag påminna mig om i stunderna av tvivel på historien när den växer fram. Prata vänligt med idéerna som kommer, välkomna dem och försök tro för varje nytt projekt att det här ska bli av, att framtiden är ljus. Vetskapen hur få manus som går i produktion gör det ännu viktigare att värna om själva skrivprocessen. Det är den del av motorn som för arbetet framåt. Och som gör arbetet flexibelt och formbart, hållbart och lekfullt, som värnar om hantverket, mysterierna som gror i växthuset och den konstnärliga verkshöjden.
Höj volymen på din inre värld, vänd tankarna inåt och låt de komma ut. Håll pennan glödande. Framgång handlar inte om den yttre världen. Det handlar om den inre resan, växandet som människa. Att få ner det på pappret som du ser det framför dig. Genom det kan nya berättelser som världen tidigare inte tagit del av leta sig fram och så småningom hitta ut i världen. Och i bästa fall kan de få andra att växa.
