Samlade tankar om sånt jag inte förstår

Ändligt är det människan vet, oändlig är vår ändlighet.

Jimmy Olsson Nivrén

3 min

Om den okända

Författare


En text om vindarna skriven av Jimmy, Klass 2A på klockarpskolan.

"Vindarna" av Jimmy, Klass 2A på Klockarskolan

Det oändliga

Ändligt är det mänskan vet

oändlig är vår ändlighet.


Ufologens fältundersökarrapport

Jag har sett cirklar på min åker

men jag har aldrig haft besök

av nån som ’velat sova över

och äta frukost i mitt kök.


Jag har aldrig blivit bortförd

eller känt närkontakt

och det enda jag vet om kärlek

det är vad min mamma sagt.


Det här är min fältundersökarrapport,

ska försöka att hålla den ganska kort,

för det UFO jag vill finna, det finns inte på himmelen

nej, för det är en kvinna som vill bli min vän.

Jag har tröttnat på gemenskapen i UFO-föreningen.


Och det enda som är oförklarligt är att jag så ensam är

trots att jag vet helt fast

att det finns liv på Mars.


En hund som tittar ut ur ett ursågat hål i en plywoodskiva som föreställer döden

Dödlig hund möter odödlig plywoodskiva i Bergmans filmfabrik

Det sjunde hunddreglet

Husse: Vem är du?

Hunden: Jag är din hund.

Husse: Kommer du för att hämta mig?

Hunden: Jag har redan länge gått vid din sida.

Husse: Det vet jag.

Hunden: Ska vi gå ut?

Husse: Vänta ett ögonblick.

Hunden: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.

Husse: Du gillar ju ben, inte sant?

Hunden: Hur vet du det?

Husse: Jag har ju sett det på målningar och hört det i visorna.

Hunden: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig bengnagare.

Husse: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.

Hunden: Varför vill du äta ben med mig?

Husse: Det är min sak.

Hunden: Det har du rätt i.

Husse: Villkoret är att jag får stanna inne så länge jag gnager fortare än du. Äter jag mig mätt, friar du mig.

Husse: Du fick ett grisben.

Hunden: Det passar ju bäst så. Inte sant?

Hunden: Du ser ängslig ut. Döljer du något?

Husse: Ingenting undgår dig, eller hur?

Hunden: Ingenting undgår mig. Ingen undgår mig.

Husse: Jag är ängslig, det är sant.

Hunden: Du är rädd.

Husse: Jag har glömt vilket ben som var mitt?

Hunden: Men jag har inte glömt. Så lätt ska du inte slippa undan! Nu ser jag något intressant.

Husse: Vad ser du?

Hunden: Du är mätt...

Husse: Det är sant.

Hunden: Kommer du få glädje av ditt uppskov?

Husse: Ja, det kommer jag.

Hunden: Det glädjer mig. Nu går jag ifrån dig. När vi möts nästa gång så går vi ut.

Husse: Och du uppenbarar dina hemligheter?

Hunden: Jag bär inte på några hemligheter.

Husse: Så du vet ingenting?

Hunden: Jag är ovetande.

Om författaren

Du kanske också gillar

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på den här hemsidan.

Läs mer