Om den okända.
Ibland känner jag mig synsk. Ett år efter att jag skrivit en historia så händer det på riktigt! Hur är det möjligt!?
Studerande på Alma Manusutbildning år 2019/2020 tolkar det okända. Manusboken är ett återkommande samarbetsprojekt mellan Alma Manusutbildning och Brobygrafiska.
Ibland känner jag mig synsk. Ett år efter att jag skrivit en historia så händer det på riktigt! Hur är det möjligt!?
A t’iqsi Wiraquchan - Oh sun rising on the lake, beginning of all, qaylla Wiraquchan - Wiraqucha, end of all things,
Ödet satte mig i en sits där tre magiska väsen tvingade mig att titta inåt och möta denna rädsla, detta monster. Det bländande vita ljuset som hotat att förinta detta bräckliga ego som hållit mig vid liv.
Min roll i familjen är ”sonen som försvann” och flyttade ifrån Göteborg. Så de har byggt upp ett gemensamt skuldbeläggande gentemot mig.
Plötsligt var jag inte heller den enda som upptäckte dig som tidigare varit rätt okänd
Någonstans häri ligger enligt min avlönade kompis en nyckel till mitt okända. Samma okända som skickar ut mig på den snitslade bana jag i tid och otid vankar runt likt en åttonde dvärg i någon banal förhoppning om att det ska leda mig till en ny plats. Det måste för övrigt vara definitionen av galenskap
Alla mina historier, sånger, pjäser och böcker har dykt upp i mig som scener och verkligheter jag aldrig varit med om. I början var jag övertygad om att de var mitt inres försök att manifestera egna upplevelser. Jag letade därför alltid efter ursprunget och förklaringen.
Fuck You, du tror du är så Jävla Fucking sval med ditt ”jag är bara en skugga av din rädsla” det är inte så. Jag blir fucking galen av din flytande form! Ibland sitter du här i huvudet men sen ba åker du ner till hjärtat andra dagar tar du över mina händer o förlamar mina drömmar,
Jag kunde inte släppa taget. Vibrationen gick genom höger hand till vänster, som en nål och tråd in och ut genom hjärtat, samtidigt som en stark kraft höll mig fast. Blicken svartnade.
Jag förstår inte vilken typ av text det är, en dagboksanteckning eller ett filmmanus, men tänker att den kan vara helt okej läsning. Jag har valt att kalla den Okänd text om okänd dramaturgi av okänd Olivia.
Man behöver inte alltid en plan. Ibland behöver man bara andas, lita på att det löser sig och släppa taget. Se vad som händer..
Om skrivandet kan få vara ett hemligt växthus, en oas där plantorna får växa vilt kan oanade berättelser med egen doft och karaktär gro fram. Precis som i växthuset eller trädgården kan skrivvärlden då få finnas till för sin egen skull. Senare kan berättelsen också finnas till för andra,
Räkan väljer att förneka det han känner. Men ju mer han trycker undan sina känslor desto mer aggression bygger han upp inombords. Denna ilska tar han ut på de kvinnor som finns i hans närhet.
Jag ser på det på samma sätt som 9/11, världen blev aldrig densamma efter det. Västvärlden fick en ny fiende, innan 9/11 var boven ryss men efter att tvillingtornen föll förändrades det och idag är det araber/muslimer som fått den otacksamma rollen som världsbovar.
Senare på kvällen kan jag inte sova. Då slår det till. Den elaka rösten börjar tala inom mig. Den får min kropp att låsa sig, händerna knyts. Den vill attackera min pappa, säga massa hemska saker till honom:
.........
50. Undrar vad jag ska skriva om när det kommer till ”Det Okända”, 51. Känner av ett brinnande självhat, 52. Oroar mig för min lavendelväxt, 53. Funderar på att ta in murgrönan från balkongen, 54. Bäddar om sängen
Ändligt är det mänskan vet oändlig är vår ändlighet.
Vi vill uppmuntra till att skapa berättelser utifrån nya perspektiv som tillåts vara mångfacetterade och komplexa, som inte förenklar, som kan vara både konstnärligt kvalitativa och kommersiella succéer. Under utbildningen arbetar vi främst med dramaserier men även långfilmsformatet och kortfilm.
Den här boken är inte bara en bok om kreativa processer utan boken är en process. För att ge en inblick i något som kanske är ofärdigt, som innehåller tvivel och ambivalens. Utbildning och lärande är något som pågår hela livet. Du blir aldrig färdig.
Vad är då ett Magic Moment? För mig är det ett sätt att gå in i vardagen och fånga något av värde. Det hjälper mig att stanna upp och bli mer uppmärksam, öppen och mottaglig. Det hjälper mig att lyssna på livet. Det är så lätt att tro att man hela tiden måste leta efter något spännande eller viktigt att säga, och man går miste om mycket fantastiskt
Osäkerhet och rädsla kan få oss att stanna på ytan, att kanske låna någon annans röst eller anta en annan skepnad. Vi bär på så många olika lager. Och så mycket som handlar om tilltro. Vilken del av oss själva vi berättar från.
I den här antologin finner du texter som är lätta att älska lite. Det rör sig om olika sorters avsändare och mottagare, där du egentligen gärna kan få ha något oväntat att se fram emot, utan att jag förstör läsningen. Men. Det kan vara ett tänkt brev till en oförlöst romans, det kan vara text från en väktare som blir avlöst, eller ord på papper som får mening först om de skulle nå sin mottagare
I den här boken kommer du få ta del av många olika liv; höra röster dela med sig av sina innersta hemligheter. På ett sätt verkar det självklart vad en monolog är, både i li vet och i författande. En person pratar och berättar om sig själv, sina tankar och känslor. Så varför en bok om monologer i relation till filmmanus? Vad gör monologer till ett värdefullt verktyg för manusförfattare?
Jag älskar just den där känslan av att bli överraskad, att inte veta, inte förstå. Men ändå vara öppen för att vad som helst kan hända. Livet som bara sköljer över en och avslöjar människans sårbarhet och bräcklighet. Där det inte finns några svartvita sanningar och ingen självklar väg hem. Eller ens någon självklar plats att komma hem till